När det välbekanta plötsligt känns främmande

För Siv kan samma vardag kännas helt olika från en stund till en annan. Siv är 76 år och bor på ett äldreboende. Hon har en demenssjukdom och kognitiv funktionsnedsättning.

Ibland känner hon sig hemma och känner igen personalen. Vid andra tillfällen vet hon inte riktigt var hon är. Då kan det vara svårt att förstå varför en person hon inte känner vill hjälpa henne att klä av sig eller följa med till badrummet.

På morgonen kan Siv protestera mot hjälpen. På eftermiddagen vill hon gå hem.

Hon berättar kanske att hennes make väntar eller att barnen snart kommer hem från skolan. När personalen försöker förklara hur verkligheten ser ut kan Siv bli orolig och ibland upprörd.

Frågorna återkommer:

“Var är min handväska? När kommer min dotter? Ska jag inte gå hem snart?”

En medarbetare svarar på frågan. En annan försöker leda samtalet vidare. En tredje bekräftar känslan bakom det Siv säger.

Alla försöker hjälpa. Men vad behöver Siv just i den här stunden?

Förstå vad Siv försöker uttrycka

När en person med demenssjukdom blir orolig, arg, ropar eller motsätter sig omsorg kan själva beteendet lätt hamna i fokus.

För att förstå vad Siv behöver behöver vi också fråga vad som kan ligga bakom reaktionen.

Kanske är hon rädd eller förstår inte vad som ska hända. Hon kan ha ont eller vara trött. Något i miljön, situationen eller bemötandet kan också väcka minnen och känslor som personalen inte känner till.

En anpassad kompetensinsats kan därför kombinera kunskap om demenssjukdomar och kognitiva förändringar med personcentrerad omsorg, kommunikation och förståelse för beteendemässiga och psykiska symtom vid demens.

Genom att utgå från situationer som arbetsgruppen faktiskt möter blir kunskapen lättare att använda i vardagen.

När kunskapen behöver fungera vid frukostbordet

Förstå hur Siv kan uppleva situationen

Hur påverkas minne, språk, orienteringsförmåga och perception vid demenssjukdom?

När arbetsgruppen förstår mer om de kognitiva förändringarna blir det lättare att se varför en vardaglig situation kan upplevas som främmande eller hotfull för Siv.

Att en medarbetare vet vad som ska hända betyder inte att Siv gör det.

Lyssna efter det som finns bakom orden

Om Siv vill gå hem till sin make som har avlidit kan ett sakligt svar göra att hon behöver ta emot samma svåra besked på nytt.

Arbetsgruppen kan i stället träna på att lyssna efter vad Siv uttrycker. Saknar hon någon? Söker hon efter något välbekant? Behöver hon känna sig trygg där hon befinner sig just nu?

Det ger personalen fler sätt att möta Siv utifrån situationen.

Upptäcka återkommande mönster

Arbetsgruppen kan tillsammans undersöka när oro, motstånd eller andra svårigheter brukar uppstå.

Är Siv ofta orolig vid en viss tid på dagen? Finns det miljöer eller omsorgsmoment som återkommer? Kan smärta, hunger, trötthet eller för lite aktivitet påverka?

När personalen ser mönstren blir det också lättare att prova förändringar och följa upp vad som hjälper.

Använda Sivs livsberättelse

Det Siv har varit med om genom livet kan hjälpa personalen att förstå vad som känns bekant och tryggt för henne i dag.

Kunskap om hennes vanor, relationer, tidigare yrkesliv och intressen kan ge viktiga ledtrådar i både samtal och omsorg.

Livsberättelsen blir då något arbetsgruppen använder i vardagen, inte bara information som finns dokumenterad.

Skapa samsyn när personalen skiftar

Siv möter många olika personer under en vecka. Om alla agerar på helt olika sätt kan situationen bli svårare att förstå.

Arbetsgruppen kan därför komma överens om vad som brukar hjälpa Siv, hur olika situationer kan introduceras och vilken kunskap nya medarbetare behöver få med sig.

Det gör bemötandet mer förutsägbart, även när personalen skiftar.

När större förståelse förändrar mötet

Med mer kunskap om hur demenssjukdomen påverkar Siv kan personalen tidigare upptäcka vad som skapar oro och missförstånd.

Det kan ge fler vägar framåt när en situation blir svår. Arbetsgruppen får också något gemensamt att luta sig mot i stället för att varje medarbetare behöver hitta sin egen lösning i stunden.

För Siv kan skillnaden märkas i de små mötena under dagen. En fråga behöver kanske inte korrigeras. En situation kan introduceras på ett annat sätt. Någon känner igen vad som brukar skapa oro innan den hunnit växa.

På så sätt kan fler stunder i vardagen kännas begripliga och trygga.

Vad skulle ni vilja förstå bättre i er vardag?

Kanske känner ni igen situationer där en person motsätter sig personlig omvårdnad. Hos er kanske det i stället handlar om oro på kvällen, måltider, återkommande frågor eller möten med anhöriga.

Ni behöver inte veta vilken utbildning som är rätt innan ni kontaktar oss.

Börja med det som händer hos er. Vad brukar bli svårt? När uppstår situationerna? Vad skulle personalen vilja känna sig tryggare i?

Utifrån det kan vi tillsammans titta på vilken kunskap, praktisk träning och uppföljning som passar er verksamhet.

Berätta om er utmaning