Så kan du stärka motivationen med Self Determination Theory 

LÄRA TIPSAR

Hur motiverar du någon som inte verkar vilja? Kanske har du förklarat varför något är viktigt, påmint flera gånger eller försökt hitta en belöning som kan få personen att komma i gång. Ändå händer väldigt lite.

I sådana situationer är det lätt att fastna i frågan: Hur får jag personen att bli mer motiverad? Self Determination Theory, SDT, hjälper oss att vända på perspektivet. I stället kan vi fundera över vilken miljö och vilket bemötande som gör det lättare för motivationen att växa. Här bjuder vi på en snabb översikt kring teorin.

SDT, eller självbestämmandeteorin, är en teori om mänsklig motivation som utvecklats av forskarna Edward L. Deci och Richard M. Ryan. En viktig del av teorin är att kvaliteten på motivationen spelar roll. Att göra något för att vi själva ser ett värde i det skiljer sig från att göra samma sak för att undvika kritik eller få en belöning.

Tre behov som påverkar motivationen

Enligt SDT har vi tre grundläggande psykologiska behov: autonomi, kompetens och samhörighet. När miljön omkring oss stödjer dessa behov ökar möjligheten till en mer självbestämmande och hållbar motivation.

1. Autonomi handlar om att kunna påverka

Det betyder inte att vi alltid kan välja fritt. Det handlar snarare om att förstå varför något ska göras, känna att det är meningsfullt och få möjlighet att påverka hur det görs.

2. Kompetens handlar om känslan av att kunna och förstå

Om en uppgift känns för svår eller otydlig är det lätt att tappa motivationen. Rätt stöd, tydliga förväntningar och uppgifter på en rimlig nivå kan göra stor skillnad.

3. Samhörighet handlar om att känna sig betydelsefull och höra till

Relationer och känslan av att vara en del av ett sammanhang påverkar också viljan att delta och engagera sig.

Forskningen inom SDT kopplar stöd för dessa behov till bland annat mer självbestämmande motivation, engagemang och uthållighet.

När motivationen verkar saknas

Tänk dig en person som gång på gång tackar nej till en aktivitet. En första tanke kan vara att personen saknar motivation. Men vad händer om vi tittar närmare? Vet personen vad som ska hända och känner sig trygg med uppgiften? Finns det möjlighet att påverka när eller hur aktiviteten genomförs? Känner personen sig delaktig i sammanhanget?

Genom att ställa sådana frågor flyttar vi fokus från vad som är fel på personens motivation till vad vi runt omkring kan påverka.

Det kan till exempel handla om att erbjuda två möjliga alternativ i stället för att bestämma åt personen. En uppgift kan delas upp så att nästa steg blir tydligt och möjligt att klara. I andra situationer behöver vi börja i relationen och tryggheten innan vi förväntar oss deltagande.

Små förändringar i miljön och vårt eget bemötande kan påverka hur lätt det är för en person att vilja delta.

Titta bakom beteendet

Nästa gång du möter någon som verkar omotiverad kan du därför stanna upp en stund. Fundera på vad personen möter i situationen. Får personen möjlighet att påverka? Är uppgiften begriplig och möjlig att lyckas med? Finns en känsla av samhörighet och trygghet?

De frågorna ger inte alltid ett snabbt svar. Men de kan hjälpa oss att förstå vad vi själva kan förändra för att stödja personens egen motivation.