En person börjar säga nej till sådant som tidigare fungerat. En annan drar sig undan och vill inte längre delta i aktiviteter. Någon blir mer lättirriterad, ställer samma fråga om och om igen eller reagerar starkt på små förändringar.
Det är lätt att tänka att beteendet kom plötsligt. Men i de flesta fall har personen visat tecken långt innan situationen eskalerar.
När vi gick igenom utbildningsbehov från verksamheter inom LSS såg vi ett tydligt mönster. Många beskrev samma utmaningar: slag, sparkar, bett, rivningar, självskadebeteenden och hotfulla situationer. Flera berättade också om medarbetare som känner oro inför att gå in till vissa personer eller som upplever att de saknar verktyg när beteenden blir alltmer utmanande.
Det är lätt att förstå den känslan. Samtidigt visar både forskning och erfarenhet att många utåtagerande beteenden går att förebygga om vi blir bättre på att upptäcka de tidiga signalerna.
Utmanande beteenden uppstår sällan utan förvarning
Personer med autism, intellektuell funktionsnedsättning, demens eller psykisk ohälsa kan ha svårt att uttrycka stress, oro eller frustration med ord. Då blir beteendet ett sätt att kommunicera.
Forskning inom bland annat Positive Behaviour Support och lågaffektivt bemötande visar att utmanande beteenden ofta föregås av en period där stressen gradvis ökar. Ju tidigare vi upptäcker förändringen, desto större möjlighet har vi att förebygga att situationen eskalerar.
Här är fem vanliga signaler att vara uppmärksam på
1. Personen förändrar sina vanor
Små förändringar i vardagen är ofta det första tecknet. Det kan handla om att personen börjar tacka nej till aktiviteter, isolerar sig mer, får svårare att komma iväg till daglig verksamhet eller plötsligt inte vill ta emot stöd med sådant som tidigare fungerat.
Förändringen kan vara ett sätt att hantera ökad stress eller osäkerhet.
Fundera på: Vad har förändrats i personens vardag den senaste tiden?
2. Irritationen kommer snabbare än tidigare
En del personer blir mer lättretliga innan de blir utåtagerande. Det kan märkas genom ett hårdare tonläge, fler konflikter, kortare tålamod eller att personen reagerar starkt på sådant som tidigare inte varit ett problem.
Ibland handlar det om små signaler som är lätta att missa om personalgruppen inte har en gemensam bild av personens tidiga stressignaler.
Fundera på: Vilka små förändringar brukar komma före de större?
3. Kommunikation blir svårare
MNär stressnivån ökar blir det ofta svårare att ta in information, fatta beslut eller uttrycka behov. Personen kan börja upprepa samma frågor, missförstå instruktioner eller ha svårt att avsluta ett samtal. För personer med begränsad verbal kommunikation kan stress i stället visa sig genom kroppsspråk, ljud eller förändrade rutiner.
Här behöver vi fråga oss om personen faktiskt kan göra det vi förväntar oss just nu, eller om kraven behöver anpassas.
4. Personen försöker återta kontroll
Många utmanande beteenden handlar om att skapa kontroll i en situation som upplevs osäker. Det kan handla om att säga nej till stöd, vägra byta aktivitet, hålla fast vid rutiner eller reagera starkt när något oväntat händer. Att försöka ta kontroll är inte samma sak som att vilja skapa konflikt.
Ju mer förutsägbar och begriplig vardagen är, desto mindre behov finns ofta av att använda beteendet för att skapa kontroll.
5. Personalen börjar anpassa sig efter beteendet
Det sista tecknet handlar egentligen inte om personen, utan om oss. När medarbetare börjar undvika vissa situationer, känner oro inför ett arbetspass eller gör olika bedömningar av hur personen ska bemötas är det ofta ett tecken på att situationen redan påverkar arbetsmiljön.
I vårt underlag beskrev flera verksamheter att personal upplevde rädsla, undvek vissa personer eller saknade samsyn kring hur de skulle agera. Det riskerar att skapa ännu större otrygghet, både för personen och för personalgruppen.
Vad kan ni göra innan situationen eskalerar?
Det finns sällan en lösning som passar alla. Däremot finns några arbetssätt som forskning och erfarenhet visar gör stor skillnad.
- Identifiera personens tidiga stressignaler och dokumentera dem.
- Skapa samsyn kring hur personalgruppen ska agera när signalerna visar sig.
- Reflektera tillsammans efter svåra situationer. Vad fungerade? Vad kan vi göra annorlunda nästa gång?
- Anpassa miljö, kommunikation och krav utifrån personens behov, i stället för att vänta tills situationen blivit akut.
- Se över om beteendet kan vara ett uttryck för ett behov som personen har svårt att kommunicera.
Små förändringar som görs tidigt är ofta betydligt mer effektiva än stora insatser när situationen redan har eskalerat.
Vill du fördjupa dig?
Om din verksamhet känner igen sig i de här situationerna finns flera utbildningar som kan ge både kunskap och konkreta verktyg.
Lågaffektivt bemötande ger ett gemensamt förhållningssätt för att förebygga och hantera utmanande beteenden.
Motiverande miljöer med Self-Determination Theory (SDT) ger förståelse för hur självbestämmande, delaktighet och motivation påverkar beteenden och hur miljön kan utformas för att minska stress och öka tryggheten.
SENSA ger praktiska strategier för att bemöta utmanande beteenden och kunna arbeta säkert när det finns risk för hot och våld.
Ofta är det kombinationen av kunskap, gemensamma arbetssätt och återkommande reflektion som gör störst skillnad. När hela personalgruppen delar samma förståelse blir det också lättare att upptäcka de tidiga signalerna och agera innan situationen hinner eskalera. Vill du anpassa en insats för din arbetsgrupp?