Liselott Björk – Utbildare Demensakademin

Här står jag med något som vi kallar för levnadsväska. Det är ett väldigt bra sätt för någon att få fatt sina minnen helt enkelt. Om man träffar någon som har en demenssjukdom så kan ju det vara svårigheten, jag minns inte riktigt vad jag gjort eller vem jag varit. Just i denna väska har jag samlat min mamma Elsa och pappa Johns saker. Nu finns inte de längre, men det finns mycket av dom kvar i den här väskan, och jag tänkte visa några saker.

Jag ska visa hur de ser ut, till att börja med. Det här är mamma Elsa och pappa John. *visar bild på Elsa och John.

Då vill jag uppmuntra direkt till, om ni har bilder, skriv på baksidan. Vem är det och vad är det, så vi kan berätta om vad det nu skulle vara så att mamma hade glömt av det här.

Min mamma var väldigt duktig på att väva. Därför har jag i hennes väska lagt den här sjalen. Den här känslan och stoltheten som hon säkert hade känt om hon hade fått den här runt axlarna. Hade stärkt henne och den här doften som är i den här sjalen, det doftar mamma. Så tänk på, att det ska vara väl använda saker där dofter och känslor verkligen sitter kvar.

Min mamma hon bakade väldigt mycket så därför ligger hennes brödkavel här. Hennes väldigt väl använda Sju sorters kakor tror jag det är. Här finns det också mycket känsel, mycket lappar och minnen kvar. Om det skulle vara så att mamma har glömt av hur man gör när man kavlar den där degen. Skulle hon få den här kaveln i handen så skulle hennes kropp minnas det här. Där väcker vi ett annat typ av minne och hon skulle säkert kunna kavla de här bullarna igen. Med tanke på bullar då och dofter, så har jag lagt kardemumma just i hennes väska. Att känna den här doften, väcker säkert minnen. Naturligtvis, just hennes decilitermått som det ska vara när hon ska måtta upp då.

En annan sak är det här med musiken.  I mammas väska har jag lagt hennes psalmbok och sen en skiva med vikingarna. Hon gillar att sjunga, och det är så fantastiskt när man har en demenssjukdom och har svårt med språket. Många kan ändå sjunga och få använda sin röst och sitt språk igen. *visar upp skiva* Skulle vi sätta på den här så skulle hon säkert minnas alla gånger pappa och hon var ute och dansade förstås. Det skulle locka till rörelse och glädje.

Jag måste visa en annan sak i den här väskan, den här parfymen. 4711, ni som är yngre och tittar på det här känner säkert inte igen den här. Men det här var den parfymen som det flesta hade kan jag säga, långt tillbaka. Om vi visste hur många historier jag har fått kring den här. För att känna den här doften så helt plötsligt dyker ett minne upp av någon, kanske en äldre släkting.

Jag måste berätta en historia som vi fick till oss när vi var i Göteborg. Då kom en man fram och sa ”Nej fy, jag tänker på surkål” Ja… det där förstod vi inte riktigt. Men så berättade han att han hade bott i ett hyreshus där det bodde en tysk familj också, som ofta kokade surkål och det där kändes tydligen i hela trappuppgången. Då försökte hans mamma kompensera, och var ute och stänkte ut lite av den här 4711 i trapphuset. Den kombinationen, 4711 och surkål, det väcker inga positiva minnen hos honom.

Men för mamma kanske det skulle betyda fest och den här dansen.

Det jag skulle uppmuntra till i en sådan här väska är att, tänka på att det ska vara väl använda, slitna saker där dofter och känslor finns kvar. Det hjälper personen att minnas, det hjälper oss att hitta något trevligt att prata om. Men det hjälper också personen att få fatt i sig själv att komma ihåg, vem jag är, vad jag har gjort? Att känna glädje och stolthet över det. Den här kan man fylla på med mycket godsaker, och tänka då, något man kan höra på, man kan se på, något man kan känna, dofter och kanske något man kan smaka på.

Kontakta oss
  • Kontakta oss!

    Välkommen att kontakta oss om du har frågor om våra kurser eller vill boka en anpassad utbildning. Skicka oss ett meddelande nedan, eller ring oss på 08-768 20 26.
    För fler kontaktuppgifter, klicka här.