Det kan vara svårt och ibland krävande att arbeta med barn och unga som har utmanande beteenden på HVB eller i ungdomsvård. Stefan Linde, utbildare och handledare, hjälper arbetsgrupper att förstå problemskapande beteenden och att hitta den etiska kompassen i sitt arbete.

Våld löser inga konflikter

Den som arbetar med människor måste alltid tänka på vilken livshistoria som personen bär med sig. Barn och unga som placeras på HVB eller i ungdomsvård har ofta haft det svårt hemma, många har växt upp i dysfunktionella familjer utan ramar, där konflikter har lösts med våld, höga röster och liknande. Barn som har en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning, som autism eller ADHD, och möts av oförståelse från omgivningen riskerar att drabbas av psykisk ohälsa. Sammantaget kan detta skapa känslor av skam, frustration och bristande tillit till vuxna.

– ­Det säger sig själv att problemskapande beteenden kan uppstå, säger Stefan Linde, utbildare och handledare på Lära.

Han menar att vi måste möta barnet – människan bakom beteendet – som längtar efter omsorg, tillit och trygga relationer med vuxna.

Använd pedagogik som sänker stress

– Vi måste förstå barnen och vad de har med sig, menar Stefan. Många av dem är traumatiserade och trasiga – vi ska inte fokusera på att fixa det som inte fungerar. Istället ska vi använda oss av pedagogik för att sänka stress och skapa förutsägbarhet. Det krävs inte någon avancerad metod för att skapa förändring. Tillit och relation är det viktigaste att jobba med inledningsvis.

– Även vi vuxna kommer med en historia, en ryggsäck full av erfarenheter och kunskap. Ibland tror vi att barnen kommer med samma ryggsäck som vi. Men de saknar våra erfarenheter. De är barn som har haft en tuff uppväxt, fastslår Stefan.

Intressera dig för barnet – var nyfiken

Om vi vill nå fram till barnen måste vi visa intresse och bygga en relation, menar Stefan. Ställ frågor som ”vem är du”, ”vad tycker du är roligt”, ”hur är du arg”, ”hur vill du att vi ska göra när du blir arg?”. Och lyssna på svaren! Det är enkelt för oss att utgå från oss själva, det vi kan och våra erfarenheter. Men då glömmer vi att barnet kanske aldrig har fått vara bråkigt utan att få stryk, fått misslyckats men fortfarande bli trodd på eller själv fått vara ett ledset barn utan att behöva ta ansvar för lillebror.

Barnen kommer även nu att hamna i situationer som är svåra att hantera, poängterar Stefan.

– Då är det viktigt hur vi bemöter dem efteråt. Vi måste bekräfta att vi förstår att det var en svår situation för dem.

– Det kan bli som en kulturkrock. Barnen undrar varför jag inte blev arg, straffade dem eller varför jag fortfarande tycker om dem, säger Stefan.

 Förväntar jag mig lydnad eller?

– Vi kan betrakta barnets beteenden ur två olika perspektiv: Barnet skiter i konsekvenserna – hen är så van vid alla negativa konsekvenser att dessa inte längre har någon betydelse och barnet vill inte och bryr sig inte om att ändra sitt beteende. Eller så är beteendet ett symptom på svårigheter kopplade till att barnet inte klarar av att hantera stress och jobbiga känslor. Om barnet har en funktionsnedsättning, kanske hen inte ens förstår konsekvenserna av sitt beteende. För att lösa situationen måste man då istället jobba med människosynen och försöka förstå de bakomliggande orsakerna till de utmanande beteendena, förklarar Stefan.

– Om jag utgår ifrån att barnen faktiskt kan göra som jag säger, då tror jag att det räcker att säga ”uppför dig ordentligt”. Men det är ett lydnadsperspektiv – som inte tar hänsyn till barnets historia och förutsättningar. Man tror att det handlar om vilja hos barnet – ”om du vill, kan du”. Men jag tror inte att det är så, fortsätter Stefan.

En etisk kompass visar vägen i lågaffektivt bemötande

Lågaffektivt bemötande (LAB) bygger på en tydlig etisk kompass – där du som är vuxen tar ansvar för det som sker. Grundinställningen är att barnet inte kan lösa situationen eller uppföra sig. Oavsett orsak till beteendet, ska vi ta ansvar.

Är barnet stressat ska vi minska stressen så att hen återfår lugnet så fort som möjligt. När barnet är lugnt igen kan vi föra en dialog och samarbeta med barnet. Då kan behandlingsarbetet och pedagogiken lyckas.

Ett utmanande beteende, som till exempel att spotta är ett uttryck för att något är fel. Det behöver inte vara riktat mot dig som personal utan kan betyda att barnet inte förstår, vill att du ska gå eller inte klarar av situationen.

– Jag har blivit spottad på många gånger och har aldrig tyckt att det var ok. Men jag har lärt mig hantera det och att försöka förstå vad det står för. ”Varför spottar du på mig – var jag för nära, vet du inte hur du ska uttrycka dig”. Som vuxna måste vi ta vi ansvar, anpassa vårt bemötande och inte trappa upp situationen. Efteråt kan vi prata för att hitta alternativa beteenden och strategier. Men det samtalet kan vi inte ha när någon är arg, säger Stefan.


Stefans tips:

Lura hjärnan lite till att börja med för att se barnet i ett annorlunda ljus. Börja fokusera på allt bra som barnet gör och kan. Utveckla och bygg vidare på det.  Bestäm att målet i dag är att få hen att skratta tre gånger – leta inte efter problem utan försök hitta saker som barnet behärskar.

Kontakta oss
  • Kontakta oss!

    Välkommen att kontakta oss om du har frågor om våra kurser eller vill boka en anpassad utbildning. Skicka oss ett meddelande nedan, eller ring oss på 076-543 88 71.
    För fler kontaktuppgifter, klicka här.