Hammarkullsskolans rektor Linnea Lindquist – också känd som lågaffektiva rektorn, tog över grundskolan för fyra år sedan. Uppdraget var att få kontroll på budget och antal medarbetare. På fyra år har rektorn minskat antal medarbetare från 58 till 43. Ändå har de utmanande beteendena bland eleverna minskat.
– Det var inte bara av ekonomiska skäl som jag minskade personalstyrkan – vi skulle jobba annorlunda med de elever som utmanar oss mest, säger Linnea.
Det handlar om att arbeta med fokus på att bemöta eleverna på ett annat sätt.
– Här finns barn från 50 olika länder med många olika normer och kulturer, därför fungerar inte en metod på Hammarkullsskolan. Vi gör saker på 220 olika sätt och vi gör det utan att behöva fundera så mycket för vi vet hur vi ska göra, förklarar Linnea.
Bestraffning fungerar inte och respekt och omtanke finns alltid, oavsett hur mycket en elev utmanar. Ordningsregler fungerar inte heller om eleverna inte har förmåga att följa dem, enligt rektorn.

Studio 3-utbildning till alla medarbetare
Alla skolans medarbetare har gått Studio 3-utbildning hos Lära.
– Det gav dem trygghet och ett nytt arbetssätt. Vi har mycket mindre slagsmål och vi bemöter eleverna annorlunda. Lärarna tycker de gör samma saker som tidigare, men jag ser skillnad efter Studio 3-utbildningen. De har ett annat sätt att tänka kring eleverna än vad de hade förut, säger Linnea.
Vidare förklarar hon att det är en skyddsfaktor att skolans medarbetare har fått så mycket utbildning i Studio 3. Psykolog, elevhälsa, elevassistenter, lärare och rektor själv har gått utbildningen.
Att arbeta lågaffektivt innebär att ha en verktygslåda med sig och att förstå att olika elever kan kräva olika verktyg.
– Lågaffektivt bemötande handlar om förhållningssätt och strategier som ska sitta i ryggmärgen – vi diskuterar det inte så mycket, men jag ser det praktiseras varje dag. Vi har inte elever som springer i korridorerna eller skriker, säger Linnea.
Det finns en missuppfattning kring lågaffektivt bemötande att man inte får säga till eller sätta gränser. Många tror att man är lågaffektiv om man backar och slutar jobba, men då riskerar våldet istället att öka, menar Linnea.
– Sluta inte jobba, backa inte. Backar du, ska du veta varför. Allt vi gör är ett krav, vi får inte ta bort kraven, men måste ställa rätt krav och vi kan sänka dem för att minska eller förhindra utbrott. Lågaffektivt bemötande handlar om att göra rätt sak för varje elev.
Linnea har själv praktisk erfarenhet av lågaffektivt bemötande från tiden som lärare i förskola och skola – och har alltid velat jobba med de elever som ingen annan ville ha.
– Jag tycker det är kul, jag är bra på att styra upp och jag har alltid tyckt att det varit en roligt utmaningen att få det att fungera för eleverna. Man måste lyssna in barnens perspektiv för att förstå vad som är svårt för dem.
Eleverna på skolan är toleranta och att vara annorlunda verkar vara helt normalt. I matsalen reagerar barnen inte om en elev får särskild mat och om någon elev får ett utbrott då backar de andra. Det verkar inte vara svårt för eleverna att tänka så.
Skolan har ett kompensatoriskt uppdrag
Hammarkullsskolans elever kommer med olika förutsättningar och förväntningar till skolan – här finns barn med autism, barn som lever i fattigdom och är trångbodda, ungefär 20 – 25 procent av eleverna har diagnos men många fler har beteendeproblem.
– Vårt pedagogiska uppdrag är att förstå vad det är eleverna inte kan och sen försöka lära dem det. Kan eleven inte koncentrera sig – tränar vi koncentrationsförmågan i fler år. Vi hjälper familjerna hemma – om det fungerar hemma gynnar det skolan. Vi tränar på att vänta och på hur högt man pratar. Elever och lärare skapar tillsammans en vision för hur det ska fungera i varje klassrum.
Pedagogiken bygger på ett lågaffektivt förhållningssätt och tydliggörande pedagogik, tillsammans med andra metoder för att öka elevernas självständighet och förståelse. Samarbete med föräldrar och långsiktighet är viktiga element. Det är ett ständigt lärande att jobba med eleverna på skolan och alla utmaningar ses som ett lärande.
Efter varje rast ritpratar till exempel kuratorn med eleverna för att öka förståelsen för hur det gick på rasten. Här fångar man situationen och den sociala inlärningen kan kopplas direkt till det aktuella tillfället.
– Det vi gör är långsiktigt, det säger vi också till föräldrarna, avslutar Linnea.
Att säga nej fungerar inte – vi har inte den kulturen hos oss. Vi har lärt oss att inte provocera eleverna.