Christoffer Sjöwall har i hela sitt yrkesverksamma liv arbetat inom olika verksamheter som vänder sig till personer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF) och har ett eget anhörigperspektiv. Det har gett honom mycket kunskap och också en stor ödmjukhet inför människors olikheter.
– Jag har träffat otroligt många olika personer med NPF och provat på att jobba i de flesta verksamheter, som till exempel skola och boenden. Jag har arbetat i olika roller och är även anhörig. Det ger mig en bredd att förstå både anhöriga och personal. Jag har ett helhetsperspektiv och kan sätta mig in i olika situationer som kan uppstå.
På Lära utbildar Christoffer främst inom intellektuell funktionsnedsättning, NPF, Studio 3, Lågaffektivt bemötande samt tydliggörande pedagogik och kommunikation.
Det som är bra kan bli ännu bättre
Enligt Christoffer finns det flera saker som utmärker Läras utbildningar, bland annat att de håller en väldigt hög kvalitet och alltid utgår från den enskilde individen med omsorgstagaren i fokus. En ytterligare sak är att man inte bara tittar på det som inte fungerar utan riktar lika mycket fokus på hur sådant som är roligt och bra kan bli ännu bättre.
– Det riskerar att bli så tråkiga verksamheter om man bara ska träna på det som inte fungerar, istället för att fokusera på att göra sådant som är roligt, säger han.
Känslor smittar
Christoffer vill att deltagarna i hans utbildningar ska förstå vilken viktig roll de har för personerna de arbetar med och att de påverkar dem genom sitt sätt att vara, det som kallas affektsmitta. Det innebär i korthet att känslor smittar och om den som jobbar är omotiverad, stressad eller har det tufft så smittar det av sig på personen man jobbar med som också kan bli orolig, stressad eller i värsta fall utåtagerande.
– Jag som jobbar måste tycka det här är kul och jag måste visa personen att jag gillar att vara här. Personalen måste vara engagerad, förklarar Christoffer.
Minst lika viktigt är att förstå att vi i första hand jobbar med människor och det personliga, inte med diagnoser, menar Christoffer. Bara för att man har lärt sig något på en utbildning så kommer inte alla med en viss diagnos att agera likadant. Individens egna styrkor och svagheter är det viktigaste och det är där fokus bör ligga snarare än på diagnosen.
– När jag var 24 år och jobbade på ett gruppboende, var jag världsmästare och kunde allt. I dag vet jag att det finns mycket som jag inte förstår. Jag är ödmjuk i att jag gissar, men jag vet också att ju mer jag lär mig desto större är chansen att jag gissar rätt, säger han.