Kan du känna igen dig i att du träffar någon på stan som kommer med ett glatt leende säger ”Hej! Vad kul det är att se dig! Det var längesen! Vad gör du nu?” Själv känner du dig alldeles tom. Vem är det här? Hen är lite bekant men jag har ingen aning.
Just så här känns det många gånger för en person med demenssjukdom. Rösten kan kännas bekant, ansiktet också men vem är det? Är det någon jag borde känna igen?
När vi hälsar på någon är det lätt att vi ställer kontrollfrågan ”Hej mins du vad jag heter? Kommer du ihåg när vi sågs sist? Kommer du ihåg var vi träffades första gången? Har du varit ute och gått idag? Vad har du ätit idag?” Det är just det här man får problem med när man har demenssjukdom, att minnas sådant här. Då kan man bli väldigt kränkt. Man kan bli ledsen, man kan till och med bli arg. Så ett tips är att berätta mer än att fråga.
När du träffar någon, säg vad du heter, berätta var ni sågs senast, berätta att du ser att hen har varit ute och gått, vad härligt! För även om personen inte minns så kan jag behålla sin självkänsla. Den som har en demenssjukdom kan precis som jag, hålla skenet uppe och säga ”Ja visst, jättehärligt!”
Lär dig mer på utbildningen Demensutbildning -från teori till praktik