Anders Östergren har lång erfarenhet av att arbeta med personer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF), såväl barn som vuxna. De senaste 20 åren har han jobbat med utbildning och handledning. Anders menar att det är ett hantverk att arbeta med människor med funktionsnedsättningar. Ett hantverk han gärna vill lära ut.
Anders undervisar och handleder Läras utbildningar inom NPF-diagnoser, bemötande, tydliggörande pedagogik, lågaffektivt bemötande och Studio tre. Målsättningen är att förbättra kommunikationen mellan dem som kommer till utbildningen och personen de jobbar med, att få vardagen att fungera, samt att öka personens delaktighet och medbestämmande.
– För oss på Lära är det viktigt att alltid komma ihåg brukarperspektivet. Jag berättar hur en person med en funktionsnedsättning fungerar, men kan också förklara hur den som är personal fungerar utifrån omsorgstagarens perspektiv. Jag vill vara en tolk mellan dem vi utbildar och dem de arbetar med, säger han.
En person är inte sin diagnos
Den arbetslivserfarenhet han har med sig innebär att hans kunskap inte bara är teoretisk utan också grundar sig i praktiskt erfarenhet. Utmaningen är att förmedla kunskap utan att generalisera.
– En person är aldrig sin diagnos. Min erfarenhet är att människor utan diagnos är mer lika varandra än personer med diagnoser, de är individualister i högre utsträckning än andra, säger Anders.
Det han och de andra utbildarna på Lära gör är att erbjuda olika redskap och arbetssätt som brukar fungera, men som måste testas, dokumenteras och utvärderas utifrån varje persons förutsättningar när de används.
– Vi kan förmedla kunskapen men sedan är det upp till var och en som går utbildningen att våga prova och se vad som fungerar för den enskilda personen. Det är ett hantverk som man måste lära sig och sedan ständigt arbeta med utifrån varje individs förutsättningar. Det finns ingen färdig manual som passar alla, säger Anders.
Viljan och nyfikenheten att våga testa och en känsla av att ”det här tror jag kan fungera” är det han vill att deltagarna ska få med sig hem. Det är också då hans eget jobb känns som bäst.
– När jag ibland får veta att det någon har testat verkligen har fungerat och personen mår bättre, då ryser jag nästan och känner att det här är orsaken till varför jag jobbar med utbildning.